Den 22 augusti närmar sig. Oj. Jag är faktiskt nervös. Jag vet ju att det gjorde ont, skitont. Att jag ska gå igenom det igen. Att man gör det frivilligt. Ja, det kommer ett barn men innan den är ute så kommer jag tro att döden är nära. För så ont gör det. Men jag längtar lite också. För det är ju häftigt att kroppen klarar detta, helt själv. Det blir bra. Ja, det blir det. Snart är vi fyra:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar