"Nu är det bråttom, nu är det bråttom, nu är det bråttom" ekade det medan jag sprang runt och försökte packa med mig det som stod på listan. Det kändes som om jag var i ett vitt rum och försökte hitta runt i ett helt främmande hus. Konstigt att jag helt plötsligt inte kunde hitta något och glömde vad som stod på listan hela tiden. De andra fick ropa högt medan jag sprang upp och ner, mellan toalett, tvättstuga och garderob. Ändå hade jag bara med mig en grej i taget. Ibland inte något. Det var ju så "bråttom, bråttom, bråttom".
Allt var tillslut i tre olika väskor som bars ut till den vita Volvon som spelade partymusik. Helt plötsligt satt jag i framsätet med en flaska Moët i handen med instruktioner om att den skulle jag minsann lägga ner i min väska.
Bilen dunkade fram genom Tumlehed med låten "Turn up the love" som är min senaste partylåt. Glasen fylldes på och skålarna avlöste varandra hela vägen in till Göteborg city. Var skulle vi? In till stan? Det ingick inte alls i min plan. Precis som jag visste det och precis som om jag planerat min möhippa. Kontrollfreak som är jag började mina tankar snurra runt med frågor som ingen kunde svara på. Till stan? Det var ju fel håll. Jag skulle ju till Lerkil. Det var i alla fall vad jag trott.
Bilen stannade på Heden och där hoppade vi ut. De andra slet och drog i all packning medan jag endast behövde bära min väska med Moëten i samt den rosa ballongen. Vi gick i rask takt in mot alla butiker mitt i centrala Göteborg. Det enda de andra tre damerna tjatade om var att "nu är det bråttom".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar